Förberedelser
Nu började klassikern närma sig sin fullbordan och precis som inför Vasaloppet och Vätternrundan var jag sent ute med träningen. Men jag hade hört att kan man simma och har något så när kondition så tar man sig igenom utan alltför stora problem. Först tänkte jag beställa en våtdräkt från England för att hålla nere priset men insåg att den nog inte skulle hinna fram i tid. Det blev istället en tur till surf.se som har butik i Billdal där jag provade och köpte en Orca TRN. Jag insåg att det nog vore bra att träna några gånger i öppet vatten och genomförde tre pass (700, 1500 och 1600 m) i Surtesjön veckan innan loppet. Det kändes helt ok och jag konstaterade att mer än 2 timmar skulle det inte behöva ta.
Loppet
Jag packade bilen och gav mig iväg mot Vansbro på lördag förmiddag. Jag tog det lugnt och lät GPSn visa vägen. Halvvägs stannade jag på en rastplats mitt i ingenstans och åt medhavd lunch. Helt oväntat var det många bilar på rastplatsen och de flesta köade vid ett hus för något. Då det stod ’Fiskekort’ på en stor skylt trodde jag det var det alla skulle ha men huset var tydligen en korvkiosk mitt i ingenstans som dom vallfärdat till. I Vansbro körde jag till idrottsplatsen där jag bokat plats på den tillfälliga campingen. Campingen var härligt ostrukturerad, ”Kör in och packa ur, parkera sedan utanför området”, vilket gjorde att tälten var uppslagna lite hur som helst. När nattlägret var klart gick jag till målområdet för att hämta nummerlappen (badmössan) och handla i mässtältet. Det hör till att man köper någon utrustningsdetalj i sista stunden, den här gången blev det ett par simglasögon. Med de viktigaste förberedelserna avklarade gick jag till starten dels för att känna på vattnet och dels för att se hur lång tid det tog. Vattnet kändes ganska kallt men det hindrade inte ett gäng från att provsimma. Tillbaka på campingen var det dags att äta kvällsmat och krypa in i tältet för att komma undan myggen. Då jag startade efter 12 kunde jag unna mig sovmorgon. Efter en sen frukost gick jag ner till Vanån och tittade på de som startat tidigt och försökte få en känsla för hur det skulle var att simma där själv om någon timme. Jag hade gott om tid och bestämde mig för att packa ihop innan jag gick till starten och tur var det, när jag lastade in det sista kom de första regnstänken. Jag lirkade på mig ’baddräkten’, packade ombyte i en vattentät säck och begav mig till startområdet. Startområdet myllrade av människor i svarta åtsittande dräkter och olikfärgade badmössor, varje startgrupp hade sin egen färg på badmössan. Uppvärmningen leddes som vanligt från en plattform men bestod av lite mer armrörelser än vi t.ex. Göteborgsvarvet. Startförfarandet hade ändrats i år så istället för att alla går i vattnet och väntar på startsignalen fick var och en registrera sitt chip vid vattenbrynet och börja simma direkt, det gjorde att den omtalade trängseln i starten uteblev. Många höll sig längs bojarna vid stranden men jag insåg inte vitsen med det då det blev både längre och trängre så jag valde den rakaste vägen mitt i strömfåran. Efter en stund passerade jag en boj det stod 2500 på och blev förvånad över att det bara gått drygt 10 minuter. Jag lyckades hålla en jämn fart i Vanån och simmade de första 2000 meterna på 44 minuter. När vi rundade ’hörnet’ och började simma motströms blev det jobbigare så nästa 500ing tog en kvart att avverka. I Västerdalälven blev det trångt då alla vill simma nära stranden där det är mindre strömt. När jag hann ikapp någon och skulle simma förbi fick jag flytta ut där det var mer ström, vilket gjorde det extra jobbigt. Det kändes som om de sista 500 meterna varade i evighet men det tog bara knappt 20 minuter innan jag kunde gå i mål på sluttiden 1:17:39. Regnet hade vräkt ner under hela simturen och fortsatte att göra så även efteråt. Konstigt nog frös jag inte det minsta, inte ens om händer eller fötter, men det var lite irriterande att min startgrupps ombyte hade placerats längst bort. Det var trots alla ganska skönt att få av sig våtdräkten och duscha varmt. I ’omklädningsrummet’ träffade jag en kille från Stockholm som bodde i granntältet när jag var i Mottala och cyklade. Han hade sprungit Stockholm Marathon i regn, cyklat Vätternrundan i regn och nu simmat Vansbrosimningen i regn. Han skulle ta med sig regnet till Lidingöloppet också. När man fått på sig torra kläder var det bara att ge sig ut i ösregnet och bli våt igen. Efter att ha ätit lunchen som serverades i målområdetvar det dags att tänka på hemfärden. Då regnet öste ner ville alla ta sig hem så fort som möjligt vilket gjorde att det tog 1 timme att komma ut på ’stora vägen’. Jag valde att köra åt motsatt håll, mot Malung, jämfört med de flesta andra för att ta E45 hem. Hemfärden gick problemfritt med ett kort stop i Grums och matrast i Säffle.